Vad kul att du skaffat en blogg Erik! Robert skvallrade ;) Ska genast länka till dej från min blogg.
Väldigt starka bilder, jag fylls av känslor som saknad, vemod, hopplöshet och längtan när jag tittar på dem. Starka och tunga bilder som verkligen berör.
Tack Sandra, jag vet faktiskt inte varför dessa bilder från tidigt 80-tal var de jag valde ut som första bilder. Troligtvis för att dessa fem människor berört mig mycket, följt mig och på något underligt sätt varit vid min sida. Goda vänner finns alltid kvar.
Det kommer flera bilder, troligtvis inte i kronologisk ordning utan bara då de poppar upp.
Men Erik! Vad härligt att du äntligen skaffat dig en blogg så att vi får fortsätta att ta del av dina fantastiska bilder!
Jag håller med Sandra om att det finns mycket längtan och drömmar i de bilder som du lagt upp nu. Framförallt de två första påverkar mig väldigt mycket eftersom jag umgås så mycket med äldre människor.
Nu ska jag skynda mig att mejla iväg bilder till dig så att du har gott om tid att skriva ut dem. :) Kommer även att länka till dig från min egen blogg, hoppas att det går bra!
Tack Anna, de första bilderna har på något sätt följt mig alla dessa år kanske format mig. Det var nog inte bilderna utan de som finns i dessa, eller fanns som gjorde mig! De sista kanske bara jag förstår, men de hör till sammanhanget.
Tack Malin för din kommentar och bloggbesök, jag jobbar med inskanning av neg just nu men blir inte riktigt nöjd... Det lutar åt att bygga ett mörkrum :-)
Hejsan Mariell vad trevligt att Du tittade in. Om jag får din e-post adress så ska du få några tipps hur du kan komma närmare de områden i världen som enligt mig behöver en tuff och målvetveten fotograf som du ju är. Det finns olika sorters krig att dokumentera och de flesta består inte av bomber och granater, blod och söndersprängda lemmar, utan så mycket annat som många inte ser. DU kan få de att se!
Hej, Erik! Det har tagit rätt lång tid för mej innan jag hunnit med att kommentera här (och på andras bloggar också, för den delen) - men nu är det dags :)
Jag är glad att du har lagt upp dom där siluettbilderna, för du vet ju att dom varit något av personliga favoriter för mej sen du visade dom för oss den där gången i skolan. Nu slog en intressant tanke mej också: Det vore intressant om man visade ett bildspel för ett antal människor (t.ex. våran klass) och efteråt frågar man vilken bild dom minns tydligast. Och i själva bildspelet kan man ha antingen en massa rätt liknande bilder, eller helt olika motiv, tekniker och grad av provokation.
Men nu kom jag av mej, tillbaks till dina bilder: Utöver det rent visuella i siluettbilder gillar jag också stämningen som finns i dom...eller "ogillar" kanske är ett bättre ord, för jag tycker mej se den obehagliga, hopplösa tomhetskänsla som jag upplever att många gamla har som är i den situationen. Tv:n tillför också jättemycket till den känslan, eftersom det är en apparat som ibland enbart fyller syftet att hjälpa tiden att gå. Sammanfattning: Jag gillar att du fångat stämningen jag ogillar. Och så gillar jag att bilderna är så svarta, korniga och snygga, helt enkelt ;)
Bilden med kvinnan och tåget funkar också för mej. Speciellt att hon står med ryggen mot betraktaren och att hon är i oskärpa gör att jag lättare kan identifiera mej med henne. Skulle alltihop varit skarpt hade det varit en mer steril och konkret bild av "Kvinna som tittar på tåg", men på något sätt hjälper oskärpan till att få mej att Känna saker för bilden också. Det är ett konstigt fenomen, men jag har märkt detsamma i många andra bilder. Bra gjort också med att du lyckats skala ner bilden till så få ytor så att det inte blir rörigt. Visst, alla trådarna ovanför tåget är i en salig röra, men dom håller sej ändå inom ett tydligt fält som gör att man inte upplever det som en röra.
Jag hoppas att du fortsätter uppdatera din blogg även när skolan börjar igen och att du åtminstone får tid till att slänga upp någon arkivpärla då och då när du sitter hemma på kvällarna och bläddrar bland kontaktkartor och annat. Jag kan garantera att du har åtminstone två uppskattande ögon som tittar :)
Vad kul att du skaffat en blogg Erik! Robert skvallrade ;)
SvaraRaderaSka genast länka till dej från min blogg.
Väldigt starka bilder, jag fylls av känslor som saknad, vemod, hopplöshet och längtan när jag tittar på dem.
Starka och tunga bilder som verkligen berör.
Ser framemot att få ser mer av dina bilder!
Sandra
Tack Sandra, jag vet faktiskt inte varför dessa bilder från tidigt 80-tal var de jag valde ut som första bilder. Troligtvis för att dessa fem människor berört mig mycket, följt mig och på något underligt sätt varit vid min sida. Goda vänner finns alltid kvar.
SvaraRaderaDet kommer flera bilder, troligtvis inte i kronologisk ordning utan bara då de poppar upp.
Men Erik! Vad härligt att du äntligen skaffat dig en blogg så att vi får fortsätta att ta del av dina fantastiska bilder!
SvaraRaderaJag håller med Sandra om att det finns mycket längtan och drömmar i de bilder som du lagt upp nu. Framförallt de två första påverkar mig väldigt mycket eftersom jag umgås så mycket med äldre människor.
Nu ska jag skynda mig att mejla iväg bilder till dig så att du har gott om tid att skriva ut dem. :) Kommer även att länka till dig från min egen blogg, hoppas att det går bra!
Tack Anna, de första bilderna har på något sätt följt mig alla dessa år kanske format mig. Det var nog inte bilderna utan de som finns i dessa, eller fanns som gjorde mig! De sista kanske bara jag förstår, men de hör till sammanhanget.
SvaraRaderaVilka bilder Erik!! Hoppas få se mer från dig här i bloggen!
SvaraRadera//Malin H
Tack Malin för din kommentar och bloggbesök, jag jobbar med inskanning av neg just nu men blir inte riktigt nöjd... Det lutar åt att bygga ett mörkrum :-)
SvaraRaderaMen fler bilder kommer naturligtvis!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHej Erik,
SvaraRaderaVad roligt att du har skaffat en blogg.
Jag har länkat "dig".
Ha en skön sommar.
/Philippe
Det var ju inte en dag för tidigt... Hehe!
SvaraRaderaSer fram emot att få se flera av dina bilder, hittills har du varit oerhört snål med det. :)
Har länkat till din blogg.
Jag sa det förut, men nu gör jag det igen: dina bilder väcker frågor, och jag tycker om det!
SvaraRaderaSer fram emot att få se mer!
Philippe:
SvaraRaderaRoligt att få besök av dig, även du ska ha en underbar sommar.
Jag kommer att höra av mig framåt hösten.
Terje.
SvaraRaderaHum… det är svårt att lära gamla hundar sitta ;)
Tack Katarina för de orden, de betyder mycket för mig :)
SvaraRaderaJag kan bara hålla med övriga, ROLIGT att du också skaffat en blogg!
SvaraRaderaDet skall bli väldigt roligt att se fler av dina biler!
Jag blev väldigt förvånad (och glad) när jag hittade dig på Kattis blogg!
Ser fram emot fortsättningen!
Mariell
Hejsan Mariell vad trevligt att Du tittade in. Om jag får din e-post adress så ska du få några tipps hur du kan komma närmare de områden i världen som enligt mig behöver en tuff och målvetveten fotograf som du ju är. Det finns olika sorters krig att dokumentera och de flesta består inte av bomber och granater, blod och söndersprängda lemmar, utan så mycket annat som många inte ser. DU kan få de att se!
SvaraRaderaHej, Erik! Det har tagit rätt lång tid för mej innan jag hunnit med att kommentera här (och på andras bloggar också, för den delen) - men nu är det dags :)
SvaraRaderaJag är glad att du har lagt upp dom där siluettbilderna, för du vet ju att dom varit något av personliga favoriter för mej sen du visade dom för oss den där gången i skolan. Nu slog en intressant tanke mej också: Det vore intressant om man visade ett bildspel för ett antal människor (t.ex. våran klass) och efteråt frågar man vilken bild dom minns tydligast. Och i själva bildspelet kan man ha antingen en massa rätt liknande bilder, eller helt olika motiv, tekniker och grad av provokation.
Men nu kom jag av mej, tillbaks till dina bilder: Utöver det rent visuella i siluettbilder gillar jag också stämningen som finns i dom...eller "ogillar" kanske är ett bättre ord, för jag tycker mej se den obehagliga, hopplösa tomhetskänsla som jag upplever att många gamla har som är i den situationen. Tv:n tillför också jättemycket till den känslan, eftersom det är en apparat som ibland enbart fyller syftet att hjälpa tiden att gå. Sammanfattning: Jag gillar att du fångat stämningen jag ogillar. Och så gillar jag att bilderna är så svarta, korniga och snygga, helt enkelt ;)
Bilden med kvinnan och tåget funkar också för mej. Speciellt att hon står med ryggen mot betraktaren och att hon är i oskärpa gör att jag lättare kan identifiera mej med henne. Skulle alltihop varit skarpt hade det varit en mer steril och konkret bild av "Kvinna som tittar på tåg", men på något sätt hjälper oskärpan till att få mej att Känna saker för bilden också. Det är ett konstigt fenomen, men jag har märkt detsamma i många andra bilder.
Bra gjort också med att du lyckats skala ner bilden till så få ytor så att det inte blir rörigt. Visst, alla trådarna ovanför tåget är i en salig röra, men dom håller sej ändå inom ett tydligt fält som gör att man inte upplever det som en röra.
Jag hoppas att du fortsätter uppdatera din blogg även när skolan börjar igen och att du åtminstone får tid till att slänga upp någon arkivpärla då och då när du sitter hemma på kvällarna och bläddrar bland kontaktkartor och annat. Jag kan garantera att du har åtminstone två uppskattande ögon som tittar :)
Ha det fint!